I detta inlägget så hade jag tänkt berätta om Moonie.

Moonie är ett Nordsvenskt sto på 2 vintrar. Hon är busig, lite lat och hon ÄLSKAR verkligen äpplen och morötter.

Hon gillar att bada och att rida långa rundor i skogen. Hon känner sig hemma i skogen.

Det var en snöig vinternatt. Moonies mamma låg i steves lada och var påväg att föda.  Himlen var alldeles svart och det blixtrade. Efter en lång stund så hade Moonie kommit till världen med hennes bror. Hennes bror hette Theo.

Theo och Moonie brukade bråka, men mest på skoj. De började gilla varandra väldigt mycket. Efter någon måndad så fick de ett besked. Baronessan var intresserad av att köpa honom.Theo såldes vidare till Vingården. Moonie hade då inget namn, för man visste att man inte skulle behålla henne.

Moonie bodde ungefär 1 månad hos Steve. där lärde hon sig att hoppa. Hon såldes sen vidare till Felicity i Firgorve. Hon skulle vara en present till Andy. Andy lärde henne att vakta fåren och hönorna. Efter ett tag så tyckte han att det var för mycket jobb med en så stor häst. Han sålde henne vidare till valedale där hon stod ett tag i stallen. Hon tröttnade på att kolla ner mot det blåa vattnet och det gula höet.Hon blev stöddig och kräsen.

En dag så kom en man till Valedale, han letade efter en häst att tävla med. Då såg han Moonie. Han köpte henne på direkten för ett ganska lågt pris. Moonie tävlade i ett år, i hoppning och dressyr. 

En hopptävling så mötte de det största hindret. Hindret var 130 cm. De försökte och försökte, men det klarade det inte.

Varje gång hon inte klarade det, så slog han henne. Hon blev öm, väldigt öm.Öm gick till smärta och smärta gick till sår.

Folk började inse vad han gjorde, och de protesterade. Polisen såg också vad han gjorde, så det tog tillbaks henne till Valedale.

Nästan ingen ville köpa henne, hon var ju inte kapabel till att tävla, eller hoppa.

Då såg jag henne. Jag ville verkligen hjälpa henne så jag köpte henne. Jag hade henne i stallet och hjälpte henne att läka. Sen började jag träna med henne.

Jag tog inte i för mycket. Jag visste att hon skulle skada sig själv. Jag hoppade inte med henne heller.  

         Efter något år så började vi hoppa. Och nu har hon tävlat i det.

                                                         Hon klarade det. 

Det var Moonies historia! Hoppas ni gillade den! Hejdå..